Godisgris.se

Jag har absolut ingenting att säga - och jag säger det!

Fåglar jag fotat – silvertärna

Den här fågelbilden tog jag när min kamera var ganska ny. Det var den första fågelbilden jag var riktigt nöjd med minns jag.

Silvertärna – Kallax

Kompaktkamerorna med långzoom som jag använder räcker inte riktigt till när man ska fota rörliga fåglar. De blir inte tillräckligt snabba att hitta fokus och nu är det ytterst sällan jag ens försöker.

Att jag lyckades här var nog bara för att kameran var ny och jag satt och provade mig fram och lekte med den. Det gjorde att jag såg en poäng med att ta en hiskeligt massa suddiga bilder och så fick jag en som faktiskt blev bra.

Den är fotat i Kallax hamn utanför Luleå. En trevlig lokal som jag ofta besökte på den tiden vi var mycket uppe i Luleå på somrarna. Där kunde jag bekanta mig med silver- och fisktärnor sida vid sida och öva mig på skillnaderna.

 

Veckans naturskola – Fågelmello deltävling 3

Nu är tre av fyra deltävlingar i vår fågelmello klara. Jag börjar ana ett mönster med att mina elever går en hel del på utseende. Gulliga och små fåglar har ett litet försprång även om större fåglar med lite spektakulära läten utmanar en hel del.

Den här veckan var inte lika jämn som förra veckan. Det var tre arter som stack ut och fick fler röster än de andra. Men därefter var det jämt.

Tyvärr för storspoven är det bara två som går vidare till final och i vår fågelmello hoppar vi över andra chansen.

Vidare till final den här veckan.

Blåmes

Beskrivningen jag gav eleverna. En liten tuff fågel som är en av de mest nyfikna fåglarna som finns och tillsammans med talgoxe och koltrast en av de vanligaste fåglarna man ser.  Nyfikenheten gör att den är bra på att hitta mat och även andra har nytta av det och slår följe med blåmesen. Om man börjar mata fåglar hemma så är oftast blåmesen först fram och tar för sig.

Lyssna på blåmes

Gärdsmyg

Gärdsmyg

Beskrivningen jag gav. En liten fågel som till för några år sedan var Sveriges näst minsta fågel, men nu har Brandkronad kungsfågel flyttat in. Om man har en risig trädgård med många buskar kan man få den till trädgården, men bäst trivs den i skogar där det finns mycket ris och buskar längs marken. Den har blivit vanligare i skolans skog sen de högg ner och gallrade ut skogen. Är väldigt högljudd för att vara så liten.

Lyssna på gärdsmyg

Fåglar jag fotat – silltrut

För mig är det lite så med måsar och trutar att jag ser dem på fotoavstånd och bra när jag inte har kameran till hands eller är ute för att titta på fåglar.

På fågellokaler när jag har kikare och kamera till hands håller de sig ofta på avstånd. Men när man är ute på stan och promenerar eller sitter och fikar vid någon uteservering dyker de gärna upp nära.

Här i Västerås är silltrut en raritet som ses någon enstaka gång i hamnen tillsammans med gråtrutar. I Frövisjön saknar jag fortfarande den.

Silltrut – Ulriksdal

Men om man åker 10 mil österut till Stockholm så är de inte ovanliga. Där dyker de upp vid uteserveringar och tigger brödsmulor av en.

Den här gynnaren fotade jag faktiskt när jag hade varit på en förskola i Solna och installerat en ny router. Jag skulle till Hjälstaviken efter att jag gjort det, så därför hade jag kamera och kikare med mig för en gång skull. Fast nå vidare sammarbetsvillig var den inte. Satt där på taket och tjurade ville inte visa upp sig ordentligt.

 

Våren kommer

Vi hittade tofsvipor igår. Ett riktigt vårtecken denna konstiga vinter.

Jag gjorde en sökning på artportalen på sånglärka och tofsvipa för att se hur långt våren kommit i Sverige.
Här ser ni veckans senaste rapporter på de båda arterna.
Gul prick = rapporterad på en lokal
Blå prick = rapporterad på flera lokaler i området.

Upp till Mälardalen skulle vi kunna slå fast att våren kommit, men någon riktig fart på den är det inte, så något bakslag och några veckor till får vi nog stå ut med skitvädret.

 

Tillbaka från en givande exkursion

När jag började blogga om fåglar här var jag nybörjare som skådare även om jag hade en hel del fågelkunskaper med mig från barnsben.

För mig handlade nybörjarskapet mer om att lära mig språket och jargongen än att lära mig om fåglar. Vad gör en skulkig fågel? Vad är jizz osv. Läten var också något jag var novis på. Eftersom jag tyckte och trodde att alla andra kunde alla läten så var det något jag la enormt mycket tid och träning på.

När jag väl kom på att jag inte alls var någon novis längre så började mitt intresse av att dela med mig av min kunskap så sakta att spira. Jag tror också att det faktum att jag egentligen är ganska ny som fågelskådare gör att jag kan relatera till fallgropar som nybörjare stöter på. Att ständigt försöka förklara det som mer erfarna ser som självklart.

Kort och gott gillar jag att visa upp fåglar och fågellokaler och att försöka entuiasmera folk in i fågelintresset.

Idag drog vi ut på det vi kallar Rovfågeltur i vår förening. Det är ingen renodlad rovfågelexkursion, men vi rör oss i kulturlandskapet och på slätten runt Västerås och där har vi goda möjligheter att hitta övervintrande rovfåglar. Många rovfåglar flyttar och ville vi ha en ren rovfågelexkursion så vore det bättre att välja en annan tidpunkt.

Havsörn, kungsörn, ormvråk, fjällvråk och tornfalk är de arter som man har störst sannolikhet att få se nu på vintern och vi gör allt för att kunna leverera dessa.

Kungsörn är helt klart den svåraste av dessa och det är tillfälligheter som gör att man ibland lyckas. De andra 4 arterna är dock lite enklare och de håller jag oftast koll på genom några förberedande turer veckorna innan exkursionen.

I år hade jag också förhoppningar om att hitta en sånglärka eller en tofsvipa eftersom vintern varit löjligt mild.

Vägen jag valt skulle ge chans på kungsörn på åtminstone 3 platser och garanterat fjällvårk, ormvråk och havsörn. En tornfalk var observerad av mig och Benjamin för en vecka sedan och om vädret var ok och falken hungrig skulle vi nog kunna hitta den också.

Det gick faktiskt vägen. Vi hittade en kungsörn på det första potentiella stället och tornfalken kom fram till slut trots att jag började misströsta i den kalla vinden.

Det är en speciell känsla när man lyckas leverera de arter deltagare på exkursioner förväntar sig. Är man som jag väldigt intresserad av det jag gör så är det heller inte så svårt. Att förbereda en exkursion är inte något jobbigt slit som måste göras. Det är en rolig sysselsättning som ger mig glädje. Då får jag chans till primärskådning för mig själv eller tillsammans med Benjamin. Under själva exkursionen så är det sen trivselskådning som gäller.

Ordlista

Primärskådning – Att skåda själv och leta efter fåglar som ingen annan hittat.

Trivselskådning – Social skådning tillsammans där sällskap, fika och umgänge är lika viktigt som fåglarna.

Sekundärskådning – Att åka och titta på fåglar som någon annan redan hittat. Exempelvis åka på ett larm.

Fåglar jag fotat – Silkeshäger

Silkeshäger är en relativt liten och riktigt snygg häger. Närmast häckar de i södra europa, men då och då flyger någon lite galet och hamnar hos oss.

Trots att det är en ganska ovanlig fågel hade den ändå blivit lite av en skam-art för mig. Alltså en art man borde ha sett med tanke på hur mycket man skådat.

Men det har aldrig riktig klaffat för mig. Det dök upp en hemma när jag var på Öland ett år. Sen har jag förberett mig att åka för att se en i Örebro, men den försvann innan jag fick tillfälle att åka.

Förra året i slutet av maj låg jag hemma i soffan när det kom ett larm om en silkeshäger utanför Linköping. Jag kollade på klockan och tänkte. Ja men vafan! Vi har ingenting att göra och gott om tid, så jag och Benjamin drog iväg. När vi kom till Katrineholm larmades det en praktejder utanför Norrköping. Ja men vafan! tänkte vi igen och tog en omväg. Två kryss för Benjamin och ett för mig. Dessutom fick Benjamin se Svartåmynningens Naturreservat med en fin rödspov som visade upp sig fint för oss.

Fotot lämnar en hel del mer att önska, men man ser att det är en silkeshäger.

Fotat genom tuben i ett rangligt fågeltorn med folk som gick upp och ned hela tiden.

 

Veckans naturskola – Fågelmello deltävling 2

Jag fortsätter att köra fågelmello och jobba i NO-boken med mina tvåor.

Den här veckan var det ingen art som stack ut i fågelmello och det blev en riktigt jämn omröstning och de två fåglarna som gick vidare fick 35 röster. Men det var två arter med 33 röster och två med 32 så det var ingen självklarhet vilka som gick vidare.

Att köra med handuppräckning tror jag påverkar en del. Eleverna är lite försiktiga i början och tittar en del på varandra. Det kan också förklara att bofink och trädgårdssångare som i mitt tycke borde kunna gå vidare är två av de arter som fått minst röster.

Vidare från andra deltävlingen på Naturskolan Hagaberg

Lövsångare

Sveriges vanligaste fågel, som flyttar till Afrika och kommer tillbaka i slutet av april. Finns i hela Sverige där det finns buskar och träd.

Tofsvipa

tofsvipa

En tidig vårfågel som trivs i våtmarker och på åkermark. Hanarna skaffar ett revir som de vaktar och försöker locka honor till. Med den här milda vintern bör vi redan nu hålla utkik efter dem.

I morgon är det dags för en av våra treor att rösta i deltävling 3. Men de röstar i hela fågelmelodifestivalen så deras röster lämnar jag in till Natursidan.se

Kryssat under uppehållet – vattenpiplärka

Vattenpiplärka är en ganska ovanlig fågel som övervintrar sparsamt på västkusten i Sverige. Lite häftigt med fåglar som flyger norrut och övervintrar, för att när det blir vår igen vända söderut.

Det var en av målarterna när vi bestämde oss för att åka till Halland och Skåne under vintern. Att få lite tidigare vår och att få se de fåglar som i princip bara går att se där.

Vi hade ett fynd på Torö för något år sedan och då spenderade jag en dag där från soluppgång till solnedgång utan att hitta den.

Water Pipit (Anthus spinoletta) captured at Borit, Gojal, Gilgit-Baltistan, Pakistan with Canon EOS 7D Mark II

Vi visste att det skulle finnas vattenpiplärka vid Haverdal utanför Halmstad och vi åkte dit. Till skillnad från gulbenan kunde vi inte ta sikte på andra skådare när vi skulle hitta fågeln. Här var vi ensamma, vilket faktiskt uppskattades av både mig och Benjamin. Det blir roligare när man får anstränga sig lite för sina kryss.

Vi gick in i naturreservatet och började skrota efter stranden i förhoppning om att finna några piplärkor över huvudtaget. Efter ett tag hittade vi miljö som passade. Tång och stenar och där hittade vi också piplärkor. Nu gällde det att hitta en vattenpip.

I området fanns det utöver vattenpiplärkan både skärpiplärka och ängspiplärka och piplärkor är ganska lika varandra. Tittar man noga på dem ser man skillnaderna lätt, men det kan vara många att titta igenom och de rör sig ständigt så det behöver inte vara lätt.

Vi visste att den i förhållande till skärpiplärka ska vara ljusare, men inte lika markant tecknad som ängspiplärkan utan med lite murrigare flankstreck som skärpipen.

Vi hittade en fågel som vi bestämt tyckte var vattenpiplärka, men den försvann bakom en sandkulle och vi ville gärna se den bättre än vad vi gjort, så vi gick runt kullarna och där hittade vi två andra skådare.

Vi riggade upp tubikarna och började leta och hittade igen fågeln. Nu gick den tillsammans med både ängspiplärka och skärpiplärka och då blev det inte ett dugg svårt att spika den som vattenpiplärka.

Resans andra kryss var ett faktum.

Resten av resan blev det mest en massa årskryss och att njuta av ljuvliga lokaler och väder. En svartand hann vi också med att se och i Torekov såg vi skärsnäppor.

Fåglar jag fotat – Sidensvans

På hösten flyttar fåglarna ifrån oss och återkommer till våren. Såvida de inte är stannfåglar. Det fick man lära sig i skolan. Är man lite intresserad av fåglar lär man sig ganska snabbt att det inte är riktigt så enkelt.

De flesta fåglarna flyttar, även de som stannar. Så talgoxen du ser vid matningen utanför ditt fönster kanske inte alls är samma talgoxe som häckar i holken utanför samma fönster.

En hel del fåglar flyttar dessutom till oss på vintern. Sidensvans är en av dem. Under sommarhalvåret lever de en undanskymd tillvaro djupt in i skogarna i norrland och på den ryska tajgan. När det blir ont om föda där flyttar de söderut och västerut och kalasar på rönnbär.

Ingenting kan förgylla en vinterdag som sidensvansen läte. Som små små silverklockor ljuder de i luften när en sidensvansflock närmar sig.

Fågeln på fotot är fotograferat på skolgården där jag jobbar. Jag hör och ser dem ofta där, men man måste ha tur och hinna före eleverna ut på skolgården för att man ska få se dem så bra som jag gjorde den gången.

 

Årslista 2019

Att jag samlar fåglar i listform har nog inte undgått någon som följer mig. Men man kan använda listor till att sammanfatta saker också. Som t ex ett år så här följer 2019 i listform

  • Årets drag- Wilsonbeckasin
  • Årets dipart – Större turturduva
  • Årets skitfågel – Spetsstjärtad duva
  • Årets fågelresa – Halland i februari
  • Årets dip – Ringand i Asköviken
  • Årets mest oväntade – Rosenfink i Frövisjön
  • Årets mest väntade – Inga kryss på Öland
  • Årets landskap – Värmland
  • Årets bästa dragburgare – Burger House i Ölme
  • Årets blåsning – Söndagspromenader i september som blåste bort
  • Årets ädelkryss – Aftonfalk
  • Årets besvikelse – Inga västmanlandskryss
  • Årets split – Vitgumpad buskskvätta
  • Årets hybrid – Svarthalsad trast 
  • Årets backstep – Azurmes
  • Årets fågeltorn – Asköviken på 4:e plats i tornkampen
  • Årets väderskydd – Norsa på 3:e plats i tornkampen
« Äldre inlägg

© 2020 Godisgris.se

Tema av Anders NorenUpp ↑